Såhär kände jag idag...
Idag när jag vart på gymmet kände jag mig fruktansvärt tjock, alltså det kändes som om fettet välde över, att jag dunstade fram och bara vart en jävla val rent ut sagt. Idag bestämde sig hjärnan att jag vart tjock. Tankarna tog över så mycket så att ens visa mig på gymmet blev jobbigt. Ville gömma mig till varje pris. Passet blev 1h 15 min väldigt intensivt för att jag ville bara bort från människor... Varje steg jag tog synade jag mig i spegeln, såg varje valk, varje kg, hur ful jag var i ansiktet och i håret. Det kändes som om alla höll med... Jag HATAR när detta händer... Jag försöker alltid trycka bort dessa tankarna, tänka positivt, att hjärnan spelar ett spel med mig men ibland går det bara inte at få bort, alltså tankarna. Synen på mig själv. Jag är ful, äcklig och tjock, det tycker jag. Hur fan ska detta ändras? För någonstans där inne vet jag att det inte är sant men den delen av mig orkar inte kämpa verkar det som. Jag skulle aldrig vilja att någon tänker så om dem själva, då är jag snabb och säga att alla är fina på sitt sätt, att vi alla är fina så som vi är men ändå står jag där själv med en dålig självsyn i bagaget.
Pricken över i:et vart att byxorna jag beställde hem vart för små. Antingen ska jag behålla dem och tappa kg snabbt eller byta storlek. Jag kom på under leveransen att storlekarna var små och vart även då försent att stoppa. Men jag älskar byxorna. Kanske kan detta va ett mål?? Men som sagt, pricken över i:et. Det gjorde inte min dag bättre att få bekräftat att jag är tjock... Blä... Dessa dagar vill jag spy på...
