Today...
Ångesten smyger sig på. Mer mer och mer denna kväll. Ångest över att jag totalt inte har ett liv eller är lycklig. Då tänker jag, hur fan ska jag bli lycklig? Detta är väl i samma veva som min ekonomiska kris som mer ångest når mig... Att jag har ätit mat idag fast jag inte har velat stoppa något i käften, ångest. Ångesten kommer när jag är ensam. Hjärnan säger till mig att över-äta och spy. Hjärtat säger nej. Jag säger ja.
Jag har otroligt mycket att se fram emot till hösten men allt är bara ångest. Mitt liv är bara ångest, min bakgrund är bara ångest. Jag är ångest. Jag orkar inte... Varför kan detta inte bara vara över, mitt mående, mina tankar, flytta ut ur min kropp och aldrig kommer tillbaka. Jag orkar inte må dåligt längre... Är det inte märkligt hur en och samma person vill två helt olika saker. Denna delen säger, jag vill leva, jag vill skratta, jag vill träna hälsosamt, jag vill äta en normal kost osv... Andra delen säger, jag vill inte leva, jag vill må dåligt (enklare så), jag vill svälta, spy, rasa i vikt... Hur kan en och samma person motsäga såhär på detta sätt?
