Vem är jag?
"Vi behöver nödvändigtvis inte titta bakåt för att fortsätta framåt".
- sa han i podden jag lyssnade på igår. Kl 02 på natten i 50 minuters promenad hem pga bussen inte gick.
Ja men nej.
Jag anser att det ligger hos varje individ. Alla kanske inte behöver genomgå den resan men det kan vara en nyttig sådan att göra för alla.
Jag tror vi lär oss, varför vi är som vi är, varför beteende skapas mm.
För den stora frågan i livet som ALLA någon gång har ställt dig (som jag gör varje dag),
"V E M Ä R J A G ?"
Alla vill väl komma fram till svaret, vem är jag?
Hur svarar en ens på den frågan?
Jag vet inte alls vem jag är.
Är jag mitt namn?
Min personlighet?
Det ytliga?
Det där inne vid hjärtat?
Eller är jag en brunhårig brud?
Jag är allt det där i ett...
Men ändå är frågan tung och jobbig.
Han nämnde också i podden:
"Vårt förflutna/barndom behöver inte vara grunden till den vi är idag, eller den vi siktar på att vara i framtiden".
Jag håller med.
Det handlar om att acceptera.
Bara acceptera och kämpa för framtiden.
Min vän sa till mig igår att jag borde bara acceptera att bulimi är en sjukdom.
Jag borde men det är en hel jävla jorden-runt-resa för mig att acceptera.
Min fader som har genomgått en behandling (AA & NA) för missbrukare säger ständigt
"Gud, ge mig kraft att acceptera det jag inte kan förändra, mod till att förändra de saker jag kan och visdom nog att förstå skillnaden mellan de två."
Så rätt!
Ingen av oss är troende men vi tror båda på "högre makter, energier" eller liknande.
Främst inom AA, samt många fler behandlingar använder dem ordet "Gud" men en får fritt tolka.
Jag har gått på gruppterapi vid två tillfällen, för medberoende (människor som har närstående med en form av missbruk).
Väldigt intressant och det kändes otroligt varmt och kärleksfullt att ha människor omkring sig som besitter på liknande känslor.
I processen använde de också sig av "Gud" men jag såg det främst som en högre makt.
Jag tycker att tro är fint, till en viss grad. Fint att tro på något som inte är särskilt konkret.
Fint att måla upp sin egen bild i huvudet och tolka herrens ord.
Nåväl.
Nu skriver jag värsta boken här. Haha.
