Less på allt!
Jag har rivit upp hela halsen.
Skit också.
Är livrädd att min röst ska ta stryk igen som förra gången. Eller att såret ska bli infekterat.
Alltså jävla skit, kan jag hålla fingrarna i styr eller?
Nu jobbar jag.
Att jobba i en depression är fan inte lätt. Särskilt i butik då jag ofta är trött och kämpar för att hålla energin igång. Börjar nästan hata butiksjobb vissa stunder, städ efter människor som slänger kläder precis som det är skräp. Bläääää.
Räknar ned timmarna tills jag kan hoppa i sängen. Skulle egentligen ut ikväll med ett par vänner men ekonomin och tröttheten låter mig ej.
Nu ska jag slänga mig ut igen 3h kvar, snälla låt dem gå fort innan jag tuppar av.
Är bara så trött och less på livet.
Less på allt.
Less på att jag är ständigt trött, less på att min ekonomi aldrig går ihop fast jag jobbar ihjäl mig, less på min ätstörning.
LESS PÅ ATT VARA JAG.
Vill bara gömma mig i flertal dagar men jag har en jävla hyra att betala.
Blääää.
