Love art and fashion so damn much
Jag är hemma.
Hemma hemma hemma.
Jag har aldrig gillat "hemma" förens jag flyttade till huvudstaden. Förens pappa blev frisk.
Ganska mycket mysigare att komma hem till ett "nyktert" hem. Mycket mysigare X 10000!
Och att möta upp sin bästa vän det första jag gör kunde inte ha varit bättre, efter mer än ett år ifrån varandra. Sååååå mysigt.
Funderar lite angående mitt mående.
Jag mår bra, okej - tror jag.
Det gör mig livrädd.
Så jävla rädd.
Jag är extremt jävla rädd för att må bra.
Läste i en tidning att om en är kreativ känner en ofta relativt mycket.
Att känna är mycket i det konstnärliga.
Det stod även att kreativa känner mer än "vanliga" människor, men det där förminskar allt och stämmer ej.
Dock om en kollar bland kreatörer - många lider av psykiska problem, därav blir djupet i deras konstnärliga ting väldigt verkligt.
Men alla kan känna exakt lika mycket och tycker dem förminskar för andra som har starka känslor.
Men kan känna igen orden, att det kreativa kan få mig att känna sådant lyckorus, det kan få mig att bli rasande av hatkärlek men sväva iväg på änglavingar mot himmeln.
Ska berätta en annan dag om tankar kring min kreativitet.
Min bror sa idag att jag är konstig, alltid varit - det hela lät fruktansvärt negativt.
Jag blev knäckt, la på luren och började gråta.
