Är det såhär det kallas att leva? För då vill jag fan inte mer.....
Vilken jävla skitdag rent ut sagt...
Antideppen är slut och det är problem är hämta ut nya, egentligen är det mitt eget fel. Jag skulle ha ringt förra veckan och förnyat receptet men då låg fokus på något helt annat.
Jag hämtar ut recept varje 3 vecka, seriöst... som om jag har tid med det... klart jag har tid men har nu bett min läkare för andra gången att skriva in rätt dos och även så att jag inte behöver först ringa 2 samtal för att förnya receptet sen springa till Apoteket varje jävla månad...
Så det är mitt fel, pga det står jag nu utan tabletter och kroppen freakar ut totalt.
Händerna domnar, ögonen rycker, jag skakar - hela kroppen mår skit.
Men ja, jag har ingen annan att skylla på förutom mig själv. Då får jag lida igenom detta i ca 2 veckor, great - precis det jag behöver just nu, eller inte...
blir så irriterad på mig själv, jag är fett slarvig med saker som dessa... saker som känns jobbiga, som att ringa ett samtal, som leder till ett annat...
Jag har fått värsta hetsattacker nu de senaste dagarna men dagens attack slog alla andra med femhundra hästlängder....
Kom hem 17 efter 9 h jobb.
Tog en 30 min powernap. Lagade mat och där skrek kroppen efter att hetsa totalt...
Jag kastade i mig maten utan att knappt andas emellan tuggorna.
Satt i ca 30 min med hög ångest och försökte lugna mig, gick inte.
Sprang ned, köpte sötsaker att hetsa.
Spydde upp allt allt allt.
BLIR SÅ ARG PÅ MIG SJÄLV.
Men jag är tjock i alla fall så det spelar fan inger roll.
Hatar mitt liv...
Imorgon väntar 10h jobb, likaså onsdag och torsdag. Ska väl bli kul men drömmer om att dö i min säng...
Är det såhär livet ska vara? Ångest, självhat, hata allt allt allt.
Vet inte vad jag ska ta mig till... :(
