Dagens jävla mörker
Är nere i en fruktansvärd svacka pga att min medicin håller på att lämna kroppen.
Jag skakar, domnar bort, blir ostadig på benen, oerhört känslig, trött, lättirriterad men självfallet ska inte "Miss Me" visa detta utåt.
Efter ett 11 h pass ringde jag pappa, grät för att dagen hade varit påfrestande och obeskrivligt jobbig (detta har hänt ca 2 gånger på 2 år att jag gråtandes har ringt till honom och beskrivit hur jobbigt allt är, tanke på att han själv är deprimerad och är nyfrisk från sitt missbruk har jag aldrig känt mig bekväm att göra det. ).
Stått på benen/sprungit runt i 10 h, tappat saker, snubblat för att benen domnat bort, händerna har skakat, ögonen har haft svårt att fokusera samt ryckt, huvudvärk, trötthet, hjärtat har slagit i 190km/h och ångesten har tryckt hårt som fan över bröstet.
Jag har knappt ätit, småätit dock och sedan spytt.
Tankarna har varit rakt ned i helvetet - hur felplacerad jag känner mig, saknar mitt gamla jobb, känner mig så ledsen, så deppig, så ensam, att ingen bryr sig och ingen förstår - ja jag hatar fortfarande mitt liv.
