Att vilja dö.
Jag promenerade längst spårvagnen, till affären, sen hem.
Bredvid mig gick min roomie med ansiktet ned i telefonen.
Vi gick tysta, hon knappade på sin mobil, scrollade i evigheter på Instagram och inom mig skrek allt, en hel cirkus körde en ond jävla föreställning i både kropp, själ och huvud.
"Varför ska jag leva? Jag mår ju bara så jävla dåligt hela jävla jävla tiden, orkar inte mer"
Det ekade 10000 gånger om inom mig. "Varför lever jag, varför lever jag? Varför dör jag bara inte?"
Vi kom hem, stängde ytterdörren, satte oss på soffan, kollade på vars en serie... livet fortsätter.
Vi människor är bara robotar, som tycks göra saker, tjäna pengar, spendera pengar, leva, inte leva...
Jag förstår inte varför vi människor ens lever och jag hatar det.
Att inte veta en anledning.
Mina tankar om livet har cirkulerat varje vaken minut de senaste dagarna.
Jag vill bara försvinna, inte leva.
För jag är slut, jag är färdig. Min tank är slut och jag lyckas inte fylla på den ordentligt för allt är mörkt.
Jag kör rakt in i en mörk skog dagligen, en mörk skog med mörka hörn.
Mörka monster som vill ta mig, omfamna mig och dra mig ned från denna äckliga värld.
Önskade att jag kunde somna in inatt.
Jag minns när pappa sa till mig att han ville dö, inte leva längre. Det kom inte som en chock men det gör så obeskrivet ont att höra att någon man älskar vill dö. Att måendet är åt skogen och ser inget ljus i mörkret.
Jag vågar inte säga till mina vänner att jag vill dö. Vill inte att dem ska besitta på den informationen, behöva bli överbeskyddande och rädda. Det är redan dåligt som det är...
MEN JAG SKA INTE DÖ. Ska och vilja är två helt olika saker. Önskar, drömmer och skulle vilja avsluta här och nu...
Men SKA, ska jag ej. 😔💔
