Laxeringsmedel
Jag skäms oerhört att skriva att laxeringsmedel cirkulerar i huvudet. Det ligger en otrolig skam över det, att kontrollera vikten tar ifrån fokuset att jobba på psyket, mitt inre, den absolut jobbigaste biten.
Jag vill ta laxeringsmedel för hoppet om att jag ska må psykiskt bättre finns där. Att tankar kring mitt mående, kring barndomen, kring ångesten försvinner. Men sanningen är att jag endast kommer förvärra mitt mående.
Läste runt om laxeringsmedel och läste att känslan är "att man känner sig tömd", jag hatar faktiskt att känna mig tom, gör ofta det dock men inte sådär att det bränns som jag kan tänka mig att laxering gör. Men liksom, vad fan snackar jag ens om, att jag ens funderar över detta gör mig innerligt så ledsen. Att jag ska hälla i mig något som inte är menat att vara i min kropp tanke på syftet jag gör det. Argh. Får seriöst spel på mig själv, SKÄRP DIG KVINNA..... Vill bara gråta, skrika, gråta igen, slå och gråta... Jag hatar mig själv för att ens tänka i dessa banor....
Detta vågar jag absolut inte prata med någon vän om... varesig vad jag bestämmer mig för.
Varit ute på en löprunda blandat med pw, en timme. Som igår. Tur att jag har kommit ut och förbränt lite, glömt hur skönt det är! Att springa/promenera och lyssna på musik.
Hoppas verkligen vikten börjar gå ned.
