Matkaloriergodischoklad

Låt mig skriva
1000 kalorier. 1000... 1000...
vad känner jag/ni?
En elefant sätter sig på mitt hjärta och ångesten trycker.
Godis, choklad?
Samma känsla.
Tänk att godis och choklad är ett sådana negativa laddade ord för så jävla många och endast "ett ord" för andra.
Idag var jag i affären.
Frågade pappa
"Ska jag ta lite godis till dig med?"
Svarar - "nej du vet att jag inte äter sådant!"
Det svaret får mig att känna mig onormal, äcklig och som godis är världens sämsta sak.
Jag handlade för 10kr, sorterade ut halva när jag kom hem, slängde hälften i vatten (för att jag sedan inte ska få för mig att ta upp dem), sen i papperskorgen.
5 godisbitar kvar.
Japp...
Vi var även säkerligen dem enda i hela biosalongen som inte åt något gott under filmen. Mestadels tycker jag det är ganska skönt att pappa inte äter "onyttigt" eller uppmanar den sidan hos mig "jooooo men ta nu en näve godis" men samtidigt mår jag dåligt när det känns fel och onormalt att äta godis när jag är sugen och är mitt i mensen, craaaavings.
Dock skäms jag för att skriva det.
Att jag äter sötsaker, inte särskilt ofta men det är för mig som att äta det förbjudna äpplet...
"just don't, you just get fat, you are already to fat".
Mat. Mat. Mat.
Allt handlar om mat.
Jag hatar mat. HATAR.
Tänk om jag skulle kunna ändra den känslan till älska. Hade sluppit så mycket daglig ångest.
Jag hatar mig så mycket efter jag har ätit, ibland mildare och ibland grövre.
Jag är så rädd att gå upp i vikt, så jävla rädd.
Hur fan kan jag/vi ens va det? Förstår inte hur ett par kilo kan betyda världen för mig...
Jag hatar att det betyder världen för mig...