My life changed...
Igår bestämde jag mig för att ta mig ut och springa. Efter fem minuter blev jag illamående och höll på att spy upp soppan jag nyss hade ätit mitt på gatan.
Jag springer längst söder, speglar mig i alla fönster som jag passerar.
Kroppen min såg ut som en monsters kropp.
Magen stod ut, ansiktet var fult som stryk, hela kroppen dallrade och ångesten steg på ett fingerknäpp.
Efter 20 minuter klarade jag inte av ångesten så jag vände och gick i 190km/h hem, ångesten var brutal.
Jag vill bara spy.
Tömma kroppen för jag är inte värd att ha något inom mig, är alldeles för tjock för det...
I mitt huvud cirkulerade negativa tankar.
"Hur kan du se ut såhär?, du är så jävla ful! Så jävla tjock och äcklig!!!! Detta har gått alldeles för lång, hur kunde du?!?!" - det bara skrek, jag var så nära på att börja gråta.
