Im gone tonight
Det gör så jävla ont.
Ont ont ont.
Ångesten trycker och jag känner mig illamående och spyfärdig. Det känns i hjärtat idag.
Minne från förr ägde rum i psykologens rum.
Minnena gör ont, de rispar hjärtat och det gör så fruktansvärt ont.
Hon satt mitt framför mig, lika sorgsen som mig. Jag pratade om två händelser som dagligen spelas upp i mitt huvud, som dagligen gör så ont.
Det är okej att det gör ont men jag orkar inte smärtan.
Jag är så jävla färdig med denna ständiga smärta... Men ändå så förföljer den mig...
På tåget hem tog jag i sönder en nyckelring och rispade min handled. Bland folk utan att de såg men jag orkade verkligen inte bry mig om de ett par ögon skulle upptäcka skandalen... Det gör så ont.
Jag orkar inte kämpa emot ikväll.
Spytt upp hela kroppens innehåll ikväll. Rivit isönder hela halsen...
Long time ago, men den ångesten väntar väl till imorgon antar jag. För jag orkar knappt regera.
När jag varje dag kämpar till 150% finns ingen energi kvar, då faller jag... Och jag tänker inte slå ned mig själv när jag faller.
Det räcker redan då.
