Dagens tankar om tid, pussel & magi
Jag finner det intressant samtidigt som magiskt att tiden vill lägga pusselbitar på plats.
Vi måste ge tiden utrymme.
Vi är otåliga, lever flera steg i framtiden med allt... Tiden är något fint om en lyckas se det från ett "rätt" perspektiv.
Tiden är fint, tiden är minne, tiden är bilder ögat fångar, känslor kroppen skapar mm.
År med grov ångest, depression och tron att jag var en människa som inte kunde bli älskad, sedd eller värd att lägga tid på - börjar jag med tiden att förstå att mitt tankesätt har varit på helt fel "väg". Att gå tillbaka, finna roten till dessa starka känslor och tvinga känslorna att byta väg har minst sagt varit jobbigt.
Med tiden faller det som är meningen på plats.
Men det jag finner så, så magiskt är tidpunkt i livet då en främling stiger in i en annan människas liv och hjälper personen att lägga deras livs viktigaste pussel utan vetskap.
Det finns perioder då vi människor skriker efter hjälp i tysthet, någon hör, lyssnar och agerar på deras egna lilla vis.
Det är något av det finaste som finns - att stiga in i någons liv, en period då de behöver det som mest & medvetet som omedvetet hjälper personen i sig hitta sin rätta väg.
Det är så fint!
Så fint!
För det är det livet handlar om. Att älska, visa förståelse och skapa en förmåga att hjälpa, lyssna, förlåta, acceptera.
